solsen

Tiden bara går, vi träffas inte. Vi träffas aldrig nu mera. Det är synd, för vi hade precis hittat tillbaka till varandra efter en jobbig period förra året, så glider vi ifrån varandra utan att vi tänker på det. Så känner jag. Jag undrar varför vi ses så sällan, vi ses knappt nu för tiden MAX 1 gång per 2 månader och då är det på fest. Det är hemskt att skriva det men det är så sant. Jag vill inte att det ska vara så! Jag menar vi bor bara 2.5 mil från varandra och skjuts finns det alltid. Jag har mamma och du har körkort. Jag fattar inte varför vi inte är som förr. Jag kommer ihåg "Sandra och Lisa tiden" så väl. Det var den bästa och enklaste tiden någonsinn! Jag kommer ihåg vad vi alltid sa till varandra "Hand i hand, livet ut!" Var det inte så älskade vän? Jag kommer ihåg då vi pratade om precis allt, varje dag. Nu kan vi prata en gång i veckan. I skolan. Det känns fel. Totalt fel! Du var den som stog närmast mitt hjärta, dig jag kunde säga allt till. Du var mitt allt. Varför är vi inte som förr. Jag vill! Vad vill du? Jag vet inte ens vad du vill. Så hemskt är det. Vi pratar inte längre. Inte tillräckligt. Lisa, jag behöver dig. Båda två är dåliga på att höra av sig. Det är inte bara en som gör fel. Det är båda. Men bara så du vet är inte detta vad jag vill. Jag vill att det ska vara som förr. Du&jag. Den bästa Lisa. Vart tog vi vägen? Vart tog våran starka vänskap vägen? Allt kan inte rinna ut i sanden. Det får inte det. Jag älskar dig, du är min bästa vän. Jag vill bara att du ska förstå att det är jobbigt att vi knappt pratar, vi umgås inte.. Men vill bara att du ska veta att du har varit en ängel till mig. Du har alltid funnits där, alltid lyssnat och hjälpt mig. Alltid. Tack Lisa! Jag älskar dig.