solsen

Vad är det du inte förstår? Hur tänker du? Vad vill du? Vill du något? Varför? Varför inte? Hur kan du? Vad gör du? Varför gör du såhär? Vad har jag gjort? Har jag gjort något? Vad är det för fel? Är det något fel?
Tankarna bara snurrar runt i mitt huvud. Jag orkar inte. Jag vet inte alls vart jag har dig. Har jag dig någonstans?

Jag tänker tillbaka. Vi hade det totally bäst tillsammans. Inget kunde slå det, absolut inget. Nu är det inte så svårt att slå det direkt. Det är hemskt. Jag kan inte ens agera normalt. Det går inte. Jag kan inte. Men jag kan inte ge upp. Det går inte, jag vill inte. Fan vad jag hatar det här. Jag hatar hatar hatar hatar hatar det här. Fan. Jag kan inte skylla ifrån mig allt. Det är så jävla jobbigt. Det är för jobbigt, så jag kan inte tänka. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska göra. Hur kunde det bli såhär? Det är så jävla svårt. Dö svårt!

Ta inte mig som ett tredje hjul. Jag vill vara med dig om du vill inte för att du inte har något annat att göra. Jag frågar dig saker för att jag älskar dig, bryr mig om dig, och faktiskt behöver dig. Men jag klarar inte det om du inte kan vara med mig om du måste välja alla andra före mig. Visst, du kan vara med mig. Men bara om du har tråkigt och ingenting att göra.

Allt är virrigt. Det är en vidrig känsla. Jag hatar den! Känns nästan som jag inte vet vad jag skriver. Jag vill bara inte tro att det är sant. Fan!

Jag kan vara förvirrad, tänka allt fel. Men jag vet ju inte. Jag vet ingenting. Jo. Att jag älskar dig.

Förlåt...