solsen

Ja. Rubriken förklarar ju allt. Jag bara känner mig konstig därför får rubriken vara som den är.

En konstig Sandra, en konstig dag. Eller kanske bara konstiga tankar.
Det här är Emma bäst på att snacka om. Typ känslor, tankar och bekymmer. Hon är som sin mor. Psykolog fast inte jobbig som en, utan.. proffsig. Jag tycker verkligen det. Ett leénde på läpparna är det lättaste hon kan fixa. Min älskling.

Men hur som haver, jag känner att jag har just nu blandade känslor, tankar och bekymmer. Vissa saker går helt rätt, precis som jag vill. Andra inte. Andra saker som jag känner är jätte viktiga för mig försvinner mer och mer. Det är inte lite jobbigt. Jag vill bara att allt eller det mesta ska flyta på. Skolan är jobbig för vi har arbeten hela tiden och det allt vi gör är super svårt. Tur att jag har mina underbara vänner. Men dock är det så jävla synd att jag håller på glida ifrån vissa av mina älsklingar. Jag vet att det håller på att hända, det har hänt förr och det är precis samma sak som händer nu. Det är så tråkigt. Det är synd att ni inte förstår att jag älskar er. För det gör jag. Det känns dumt att skriva ut namn såhär, för jag vet att dom jag skriver om, dom tar åt sig utav detta. Jag skyller inte ifrån mig på någon annan. Jag tycker bara att det här är så jävla tråkigt. Ni är fantastiska personer.

Jag skrev ju det.. Konstigt inlägg. Men skyll inte på mig, jag förvarnade ju er.

Emma, tack. Du förstår alltid. Det värmer och hjälper <3